En kultur att förneka brister, varför får jag ibland den känslan när trafikkontoret i Stockholms stad uttalar sig om brister i cykelinfrastruktur?
Jag har under några år följt upp ärenden om cykelinfrastruktur och dess underhåll i Stockholm. Själva poängen är att om fler ska lockas att cykla duger inte dagens standard på cykelinfrastruktur och dess underhåll.
Men varför händer det ibland att trafikkontorets pressansvariga svarar så märkligt i olika ärenden? Vi som själva cyklar ser med egna ögon och känner med våra cykeldäck i asfalten att verkligheten är en annan, än den verklighet trafikkontoret och Stockholms stad kommunicerar.
Jag ska ge några exempel.
Ingen sopsaltning när cykeltrafik leds om
”Cykeljouren kan inte vinterväghålla på lokalgatan” säger Anders Porelius, pressansvarig på trafikkontoret. Det gäller ett prioriterat cykelstråk som leds om under vägarbete.
Verkligheten: Sopsaltarmaskiner kör sedan länge på liknande platser nära hus och bilar. Även vanlig plogning har gjorts ner till asfalten på samma plats. Trots att Anders Porelius får se bilder där det är plogat ner till asfalten, och får exempel på gator där sopsaltning görs nära bilar och hus svarar Anders: Trafikkontoret är av en annan uppfattning. Anders har ännu inte förklarat hur de kommer fram till sin ”annan uppfattning”.
Cykelstråk där trafikkontoret lovat göra sitt yttersta
”Vi kommer att göra vårt yttersta” säger Anders Porelius i lokalpress, om att hålla cykelstråken säkra och framkomliga.
Verkligheten: längs cykelstråket Hässelby-city finns ett antal sträckor som aldrig sopsaltas, trots intensiva felanmälningar under två säsonger.
Kan bero på nya entreprenörer, säger Pye Seaton, projektledare för cykeljouren, om brister i halkbekämpningen på prioriterade cykelstråk.
Verkligheten: Det är samma entreprenör sedan många år, med extremt skickliga och engagerade förare. Bristen ligger i trafikkontorets beställning, styrning och arbetsledning.
felanmält i 10 år
”Det finns tre anmälningar i hela Västerort” säger Anders Porelius när gående tvingas ut i underdimensionerat cykelstråk.
Verkligheten: Platsen har felanmälts i minst 10 år utan åtgärd.
Snöhög kvar trots felanmälningar
”Felanmälningsystemet är det absolut bästa och säkraste sättet att få brister åtgärdade, det går inte att diskutera”. Förre trafikdirektören Per Anders Hedkvist.
Verkligheten: Inte ens den mest engagerade medborgaren lyckas få rätt åtgärd utförd, trots år av felanmälningar. När trafikdirektören Per Anders Hedkvist skriver sitt svar, har han precis läst en omfattande bloggpost som visar detaljerat att felanmälningssystemet ofta inte fungerar.
”Klipper träd och buskar, lövupptagning” står det på Stockholms stads hemsida om underhåll på cykelbanor.
Verkligheten: Träd och buskar växer ofta fritt och blockerar cykelbanor. Lövupptagning brister på lokala cykelbanor, tex på barnens cykelbanor till skolan. Organisation för kvalitetskontroll av underhåll saknas.
Listan kan göras längre.
Det blir ett trovärdighetsproblem för Stockholms stad, när de cyklande själva ser att uttalanden från trafikkontoret inte stämmer med verkligheten. Om det är så att de styrande politikerna på trafikroteln hämtar information från trafikkontoret blir problemet större. Risken är att beslut fattas med fel underlag.
